Blåslagen!

Igår skulle jag gå över till pappa med mackor och lägga i kylskåpet så han har dom med sig upp till sjukhuset, pappa och Birgitta bor ju bara ett par minuters promenadväg här ifrån vilket är riktigt smidigt.

Iallfall har jag mina broddar på mina vinterkängor som är rätt jobbiga att snöra på sig och av sig, och då jag bara skulle gå en liten bit för att sedan snöra av mig skorna för att lämna in mackorna i kylskåpet och sedan hem igen så kändes det extremt jobbigt att hålla på med dessa kängor!

Så på med ett par andra vinterlågskor med rejäl sula med bra fäste...

PANG så låg jag i backen i väsbyhemsområdet, kände inte då att jag slog mig utan började fnittra helt hysterisk med tanke på att jag skäller på folk åt höger och vänster för att dom inte har broddar osv, och så skiter jag i det själv och gör världens praktvurpa *fnissar fortfarande*

Väl hemma så blåmärke som en handflata på höften och knät, skrapsår på armbågen och under natten har jag känt av axeln och knät mest, men inte värre än att det gick över vid 5 tiden då jag kom på att en alvedon kanske hjälper!

Berättade lite fnissande om vurpan för pappa som skrattade lite hjärtligt om min praktvurpa, inte skadeglatt utan mera med mig än åt mig!
Idag blir det en tur upp till sjukhuset igen för att hälsa på pappa och Birgitta, man måste visa sitt stöd för både pappa och Birgitta dom har det verkligen inte lätt nu. det har ingen i deras omgivning iof!

Och ni läsare, gå försiktigt och använd broddar *S*